Har inte orkat blogga mycket å det senaste, men nu börjar valet närma sig och Hamilton gjorde mig rätt häpen med Folkpartiets valfläsk. Kan inte låta bli att reagera.

Hamiltons och Folkpartiets valfläsk i ekonomidebatten är såååå skrattretande dåligt. Nåt i stil med att om kvinnor skiljer sig runt 50 till 60 års ålder så ska de få ta del av mannens pensionspoäng.

För det första så vad händer då med kvinnor som skiljer sig från kvinnor? Hur ska de få del av det valfläsket?

För det andra finns det sambos som väljer att aldrig gifta sig. Hur ska de f d sammanboende kvinnorna få del av det valfläsket?

För det tredje finns det de som separerar innan 50 till 60 års ålder. Hur ska de få del av det valfläsket?

För det fjärde finns det de som aldrig blir sammanboende med någon man eller någon annan. Hur ska de få del av det valfläsket?

Pensionssystemet ska inte befästa kvinnors beroende av männen! Höj minimipensionen och utred om det går att subventionera med en maxpension eller nåt. Vi ska väl sträva efter ett jämlikt och jämställt pensionssystem där alla kan försörja sig på sin pension?

Jag är lite upprörd över de onyanserade diskussionerna runt datorer i skolan. Varför visar inte Skolverket/politiker befolkningen och lärarna vilka alternativ som finns att välja mellan innan vi/de får svara på frågor om ja eller nej till datorer i undervisningen?

Det finns specialprogrammerade program som man kan ladda ner på handdatorenheter. De behöver inte ha uppkoppling till internet för att fungera. Dessa handdatorenheter skulle förmodligen inte heller vara stöldbegärliga då de inte efterfrågas av den stora marknaden.

De specialprogrammerade programmen är framtagna för att stimulerar både språklig och matematisk utveckling e t c. Såg ett matematiskt program där siffror flög in på skärmen och så skulle barnen klicka på rätt siffra. Det stimulerade en viss del av det matematiska tänkandet (kommer tyvärr inte ihåg vad det kallades). Sen finns det säkert och kommer att komma fler andra program som stimulerar andra delar av det matematiska tänkandet.

När det gäller det språkliga så kan jag utifrån egen erfarenhet säga att rättstavningen i word har hjälpt mig oerhört. Under hela min grund- och gymnasieskoltid hade jag stor motvilja till att skriva och att stava. Förmodligen p g a någon typ av dyslexi. Turligt för mig så har jag alltid haft lätt att läsa. Om man på det tänker att det finns specialframtagna program för den språkliga utvecklingen som jag aldrig fått ta del av så kan jag bara tänka mig hur många barn/ungdomar som är i min situation i dag som kanske aldrig skulle märka av sina svagheter i språk.

Om barnen fick datorer i skolan så skulle inte barn med språkliga svårigheter behöva känna sig utpekade när de har med sig datorer i klassrummet för då skulle de vara en av alla.

Så klart behövs det någon typ av stöd för hur datorerna ska användas i undervisningen. Tanken har nog aldrig varit att de ska ersätta papper och penna utan vara ett komplement.

Detta skulle kosta pengar! Om Skolverket/politiker skulle presentera användandet av handdatorenheter i skolan på det sätt de är till för att användas skulle många ändra sina åsikter om datorer i undervisningen. Detta steg vågar Skolverket/politiken inte ta för det skulle initialt kosta mycket pengar precis som förslaget att minska storleken på klasserna.

Det leder till att vi kommer att fortsätta ha skolor som inte är jämlika då några skolor satsar mer på datorer och mindre skolklasser än andra. Å ... så kan politikerna fortsätta att bolla skolfrågan fram och tillbaka, ändra betygsystem och presentera forskning som visar att det inte finns någon lösning på problemen.

Under tiden sitter elever av sin skoltid ... 

På väg till och från jobbet kör jag förbi några uteliggares bosättningar. Jag har noterat att de bär vattendunkar från bensinmacken ca en km från själva boplatsen. Det ser väldigt tungt ut.

I något obestämt ögonblick bestämde jag mig för att köpa en sån där liten kärra som man får nästan gratis när man köper alkohol på färjor. Jag hade sett att de säljer dem på en loppis som kyrkan håller i närheten där jag och Edina bor. I helgen gick jag dit och köpte en för 25 kr.

I dag körde jag förbi uteliggarna när jag var på väg hem. Jag körde förbi dem och parkerade på en parkeringsplats. Sen gick jag och mötte dem med kärran i högsta hugg. När vi möttes frågade jag först om de kan svenska och sen frågade jag om de kan engelska. Tyvärr kunde de ingetdera. Jag räckte över kärran och fäktade och viftade och pekade mot bensinmacken och låtsades häva i mig vatten. De log och verkade inte alls tycka att jag var galen. Sen sa de det ett ord de kunde på svenska: -"Pengar?" Jag log och sa: -"nej". De skrattade, jag skrattade. Vi möttes i någon sorts samförstånd.

Jag har sen länge fattat ett beslut om att inte ge pengar till tiggare. Detta för att jag inte vill subventionera att de fortsätter att leva utanför samhället. Jag vill inte heller subventionera ett eventuellt missbruk. Om tiggare inte kunde försörja sig på tiggeri så skulle de tvingas välja en annan väg, förhoppningsvis en väg där de kommer in i systemet och börja finnas till. Om ingen gav tiggare pengar så skulle det inte heller komma hit tiggare från andra länder. Att kasta pengar i en mugg i förbifarten och gå därifrån medan någon tittar ner i backen och bugar och bockar känns för mig inte som ett värdigt sätt att behandla en medmänniska.

Jag vet att det finns flera nyanser till varför man vill ge eller inte vill ge tiggare pengar. Många tiggare är handikappade. De kanske inte har försörjning i sitt hemland och tvingas in i tiggeri. De kanske t o m kan skapa sig ett bra liv med sparade pengar från tiggeri. Många tiggare har levt i generationer under förtryck p  g a folkslag. De har kanske aldrig lärt sig att respektera sig själva. Några av dem kan säkert också skapa sig ett värdigare liv på tiggda medel. Kvinnor som leveri tiggeri kanske har det bättre i tiggeriet än om de hamnar i prostitutionshärvor eller liknande. Så ja det finns alltid olika syn på varför man vill ge tiggare pengar eller inte. Trots det så är jag övertygad om att ju fortare dessa människor kommer ur tiggeriet desto fler kan räddas från prostitution, drogberoende e t c. De kanske t o m räddas från ett liv där de blir så cyniska att de slutar att se andra människors värde och begår grövre brott som mord utan att blinka.

En drömbild om att tiggare lyckas spara för att leva ett gott liv i ett eget hem är vad jag tror ett undantag. Risken att tiggare förr eller senare utsätts för människohandel eller gör av med pengarna de får på droger och alkohol tror jag är större. Därför ger jag inte pengar till någon på gatan. Om jag ger pengar så ger jag det till organiserad välgörenhet. Förhoppningsvis kommer pengarna fler till nytta än de enstaka tiggare jag ger pengar till på gatan eller tunnelbanan.

Mötet i dag kändes inte förnedrande. Att ge kärran till tiggarna kändes som ett möte på lika villkor och de blev glada. Deras glädje blev också min glädje. Efteråt frågade jag mig själv hur ofta jag sett tiggare skratta när någon gett dem pengar i en mugg. Insikten om svaret gör mig än mer övertygad om att jag ska fortsätta att "inte" ge pengar till tiggare.

Huruvida mitt beslut är det rätta beslutet eller inte finns det nog inget svar på. Kanske räddar tiggeriet så många människor att det är värt att ge dem pengar...

Mitt i städningen var jag tvungen att avbryta för att ventilera frustrationen över femte jobbskatteavdraget. Vart tror ni kostnaderna sparas in? Blir det i form av höjda högkostnadsskydd? I så fall börjar vården vara till för de friska, arbetande sammanboende/höginkomstagare. Själv får jag ta Edinas och mina mediciner på faktura ibland trots att jag har en relativt hög inkomst. För oss två drar det fort ihop till 1600-1800 kr på en månad när högkostnadsskyddet gått ut. Ibland återkommer kostnaden även månaden efter. I värsta fall kan kostnaden komma att bli 4400 i ett bräde eftersom våra högkostnadsskydd löper ut samtidigt varje år.

Högkostnadsskyddet för läkemedel ligger i dag på 2200kr per tolmånadersperiod och person. Hur många klarar av att betala det? Gissar att det finns ett stort antal ensamstående/arbetslösa/pensionärer/föräldrar samt även lågavlönade där ute som får ta det på avbetalning. Är det så här vi vill ha det? Ett samhälle där människor ska vara tvugna att spara in på mediciner. Det drabbar även barn.

Jag har länge tyckte att barnkonventionen borde bli lag. Detta trots att barnkonventionen behandlar barnens rätt till båda föräldrarna på ett för mig främmande sätt. För mig känns det helt främmande att barnen ska fara illa i förfarandet att ha rätt till båda föräldrarna. När Edina var liten fick vi en bok skickad till oss som jag började läsa för Edina. Jag insåg snabbt att jag inte kunde stå för innehållet i den då vår familj inte faller in under den outtalade normfamiljen. Kastade boken i soporna ganska omgående om jag inte minns fel. I rätten till föräldrarna finns alltid nyanser av brunt. Ingen förälder är perfekt, men det finns föräldrar som är oförmögna eller direkt olämpliga att ta hand om sina barn. I de fallen känns det som att barnkonventionen snarare förespråkar föräldrars rätt till barnen än tvärtom. Även om listan på UNICEF:s hemsida, som listar upp innehållet i barnkonventionenser, ser trevlig ut så upplevde jag inte texterna i boken som vare sig lämpliga eller trevliga.

I går fick jag dessutom veta att samkönade äktenskap strider mot barnkonventionen. Det innebär att barnkonventionen om den blev lag lag skulle utesluta barnens rättighet att få ingå i en kärleksfull familj om föräldrarna är samkönade.

Med denna vetskap har jag nu ändrat inställning till huruvida barnkonventionen bör bli till lag. En lag som ser till barnens rätt är absolut på sin plats, men just nu känns det som att barnkonventionen är framtagen i någon annans egenintresse än just barnens. Kanske av något trossamfund där normalitetsföräldrar d v s två gifta föräldrar med olika kön förespråkas och där de som valt att skaffa barn på egen hand, de som av olyckliga omständigheter blivit ensamstående föräldrar eller samkönade partners pekas ut som olämpliga.

En lag som verligen ligger i barnens intresse och inte någon vuxens egenintresse kan det bli verklighet? 

Har gjort en uppskattning på totala jobbskatteavdraget i Sverige.

Här är parametrarna jag använt för uppskattningen:

1) Medelinkomst före skatt i Sverige för alla över 19 år och uppåt var 2011 enligt SCB 25 812 kr/månad.

2) Medelåldern 2011 var 41år (född 1970).

3) Har förutsatt att alla bor i Stockholm.

4) Har förutsatt att alla är medlemmar i Svenska kyrkan.

5) Befolkningsantal i dec 2011 var 9 482 855 st.

6) Antalet personer över 19 år var 2011, 7 306 209 st.

7) Antagit att arbetslösheten för alla över 19 år är 8.6%

Beräkningen för ett genomsnittsjobbskatteavdraget per arbetande person blir då 1 612 kr/månad.

Totalt så får de arbetande tillbaka 1 612x7 306 209x(1-0,086), d v s 1 076 473 4541 kr.

Det innebär att Sveriges arbetande befolkning får tillbaka över 10.76 miljarder per år.

Nog vet jag bättre saker dessa pengar kan gå till. I stället för att öka på klasskillnaderna kan man använda pengarna för att utjämna klasskillnaderna, eller ...?

Detta är absolut en enkel uppskattning och inte någon vetenskap. Har jag räknat fel så skriv gärna. Vill ni veta mer exakt får ni räkna på exakt var folk är bosatta och så vidare, men det tar för lång tid för mig.

OBS! Har inte dragit av alla pensionärer, sjuka och studerande som inte får jobbskatteavdrag.

Ja, vad ska man säga om Billströms uttalande vad gäller att de som gömmer flyktingar inte är "en trevlig blond svensk dam"?

Sen gör han det ännu värre när han säger "De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda".

Indirekt säger han att blonda, blåögda damer är trevliga, men är man inte en blond och blåögd dam så är man allt annat än trevlig. Ja, jisses! Nu har Billström avslöjat sin syn på vi och dem.

Jag är säker på att han inte menade det, men uttalandet är direkt rasistiskt eftersom sensmoralen är att ursprung gör skillnaden. Än en gång en politiker som inte är bland de vassaste knivarna.

Läste en artikel i GP om "Nyckeln till en bra skola går via bättre villkor för lärarna". Än en gång fokuserar man på ett enskilt, isolerat förslag. Än en gång blir jag upprörd över hur man förminskar problemen. Här kommer en "kort" kommentar från mig i ämnet. Skulle kunna skriva sida upp och sida ner om detta, men då orkar ingen läsa. Tanken är att man ska ha läst artikeln först. Måste dessutom ge en eloge till dagens lärare som gör ett superjobb i hetsjaktens vindar. Ni är bäst! Att ni orkar!

Här kommer min reaktion på artikeln som delats på fb.

"Håller med om att man kan ändra på utbildningen, men det kommer inte att lösa alla problem. I Sverige har vi byggt upp ett förakt för skolan och lärare m m. Jag är helt övertygad om att man måste minska antalet elever i klasserna för att få ordning på skolan. Man måste även börja arbeta med värdegrund. Att inför datorer i undervisning är ett sätt att göra det. Skolan ska tillgodose allas behov. Några lär sig bäst att läsa och skriva genom att använda papper, penna och böcker. Andra lär sig att göra detsamma genom att använda datorn. Om alla har en dator behöver inte barn med dyslexi känna utanförskap när de är de enda eleverna i klassrummet som har dator. Det finns så många områden som skulle kunna ses över vad gäller skolor i Sverige. Att göra det samtidigt som man ändrar utbildningen är säkert bara fina fisken. Många av länderna man jämför Sverige med har en helt annan kultur vad gäller barns plats i skolan. I många länder får man betala för en plats i skolan. Barnen går då till skolan och gör sitt bästa för de är tacksamma för att få gå skola. I Sverige har vi inte den stoltheten vad gäller att få gå i skolan. Här tycker många föräldrar och barn att skolan bara är något som man måste uthärda. I hur många länder tror ni föräldrarna tycker att det är skolans ansvar att sköta läxläsning? Min gissning är att det är ganska få. I Sverige tycker föräldrarna att ansvaret för deras barns utveckling ligger helt i skolans ansvar. Vart ska detta sluta? Hur ändrar vi inställningen så föräldrar och barn inser att skolan är ett privilegium? Kan det vara att göra det genom att skapa en positiv upplevelse för de barn som går i skolan i dag. De kommer sen förhoppningsvis att ge sina barn annan syn på skolan än vad dagens föräldrar gör. Förenkla inte problemen. Lägg in insatser på flera håll och se helheten. Det är min absoluta rekommendation. Orkar inte läsa mer halvmessyrer. Har själv barn som börjar skolan nu. JAG KOMMER ATT LÄSA LÄXOR MED HENNE! /Ensamstående mamma!"