Ett tips till alla gluten- och laktointoleranta. Äntligen har det kommit en strutglass i SIA:s glassboxar som är både gluten- och laktosfri.

Linda tipsade om att strutarna fanns att finna på COOP här på byn. Vi var så klart tvungna att rusa dit och köpa en. Edina tyckte den var supergod och jag tyckte den luktade fantastikt av blåbär.

Vilken skön midsommar. Midsommarafton firade vi med Anna och Loke. Vi började med pannkakslunch i lekparken på Anna och Lokes gård. Ungarna inledde denna afton med att ömsom bråka och ömsom vara vänner.

Sen blev det jordgubbar och glass i vanlig ordning. Barnen hann leka lite innan vi drog vidare till Lokes val av lekplats.

Väl där hade vi det fantastiskt bra. Ungarna badade och mammorna solbadade. Å alla var vänner. Anna offrade sin torra klänning för att få en bra bild.  

Sen hämtade vi middagen och drog vidare till nästa lekpark som Edina valt att spendera midsommarafton på. Även i denna park var allt fantastiskt. Å alla var vänner.  

Summan av kardemumma kan man säga att vi var rätt nöjda när vi efter över sju timmars firande begav oss hemåt.

I dag satt jag och tänkte tillbaka på hur länge sen jag mådde som jag mått i dag. Kom fram till att det var förra sommaren när jag avbröt vistelsen i Luleå. Då avbröt jag eftersom jag inte orkade hålla på i stugan och ville komma hem då jag bara kände mig sämre och sämre för var dag.

I dag är jag glad att jag är så frisk som jag var då. Tänk vad olika refrenser man har. Denna sommar kanske jag åker hem och är lika pigg som jag var när jag åkte upp till Luleå förra året.

Har fortsatt behandlingen med Doxyferm, men har inte börjat ta de andra medicinerna. Har haft fruktansvärda Herx med alla Borreliasymptom samtidigt och styrka gånger fem. På det har jag mått illa så jag vaknat och tomkräkts om nätterna. Har även frossat och haft feber och har haft fruktansvärda problem med magen.

Gång efter annan har jag varit redo att bryta behandlingen, men i ren desperation har jag kört vidare. Har känts som att välja mellan pest eller kolera. Att sluta med behandlingen är förenat med att leva livet i misär. Att fortsätt behnadlingen har känts som att ta livet av sig långsamt.

I dag har läget stabiliserat sig. Magen är mycket bättre. Jag blir illamående mer och mer sällan. Borreliasymptomen har avtagit. Nu är de jobbigaste symptomen att jag är matt och svag. Sandpapperkänslan och svullnaden i munnen har börjat lägga sig.

Funderar lite på om Borrelian kanske ger sig på magen. Har läst att andra skrivit  det tidigare. Tycker det är konstigt att magen blir bättre och bättre ju längre jag äter antibiotika annars.

Nu håller jag tummarna för att blodvärdena inte ska ställa till det. Har fått höga B-trombocyter, B-Leukocyter och P-natrium. De två förstanämnda beror förmodlingen på att jag blev smittad av ett virus och var förkyld i några dagar. P-natrium blev högt förra gången jag åt Doxyferm och även om det är ett njurvärde så tror jag inte att det är något alarmerande. Tänker inte börja ta de övriga medicinerna då Doxyferm biter så bra på både Twar och Borrelia i mitt fall. Bättre att bli frisk långsamt än inte alls.

Lycka till alla ni andra där ute och ge inte upp!

Fy, vad man måste gå igenom för att bli frisk från kronisk Borrelia som man burit på länge. Reagerar på medicinen med en reaktion som kallas Herx. Mår illa, har diarré och frossar.

Ligger i sängen med datorn på magen eftersom jag måste arbeta då jag gått upp på 75%.

Kroppen signalerar att slå på rädsla inombords eftersom detta är ännu något som kroppen inte förstår. Detta är knappt mänskligt. Jag tycker synd om mig själv!

Å, allt detta för att svenska vårdsystemet inte erkänner att kronisk Borrelia inte läker ut av sig själv hos alla.

Måendet just nu är som det är. Domningar, yrsel, huvudvärk, illamåendee, sticker i fötterna när jag går och jag känner inte när jag stryker mig över pannan. Det kallas Herx. Borrelian gånger tio. En reaktion som kommer när man är under behandling och bakterierna dör. Mitt i allt detta tänds dock ett litet hopp om framtiden för de som drabbas framöver.

Om ni kommer ihåg så bytte jag läkare för ett tag sedan då den förra hotat om att anmäla mig för att vara för sjuk för att orka ta hand om mitt barn. Detta eftersom jag hävdade att jag hade kronisk Borrelia. Hon menade att om jag hade Borrelia så var jag så sjuk att hon måste ifrågasätta om jag orkar ta hand om mitt barn.

Min nya läkare och jag är överens om att symptomn inte tyder på fibromyalgi (det lider jag av sen tidigare). Han har tagit en kopia av provsvaren jag fick från Tyskland. Han har skickat dem till infektion i Solna som inte kunde tyda dem. Då skickade han dem till en labläkare i Solna. I dag har jag fått svaret från min läkare med citat från labläkaren. I svaret erkänns att jag kan lida av neuroborrlios och så har labläkaren skrivit "restsymptom av borrelia är vanligare än vad vi tidigare trott".

Labläkaren svarar att det fortfarande inte finns några prover som tyder på att jag har Borrelia. Det är inte så konstigt eftersom Sverige inte vet vad det är för testmetoder de använder sig av i Tyskland. De hävdar fortfarande att det ska läka ut av sig själv. Yeah right säger jag bara. Jag tänker inte bli utförsäkrad i väntan på att bli frisk. Först sa de ett tag, sen ett halvår och nu ett år till två år. Om två år har jag ingen möjlighet att betala för vård utomlands om symptomen kvarstår för då har jag inget arbete att återvända till.

Texten där labläkaren erkänner att restsymptomen är vanligare än de trott är ett enormt genombrott. Äntligen en liten spricka i förnekelsen.

Riktar ett stort tack till min nya läkare som verkligen försökt finna svar i det svenska förnekande systemet. Nu hoppas jag att han inte byter vårdcentral. Jag tänker då aldrig byta läkare igen om jag inte tvingas för att han slutar.

Träffade den troende läkaren i dag. Jag kan börja om med behandligen. Tror inte att jag vågar mig på Rimactan igen. Man ska vara rädd om sin lever.

Fick även byta ut Azithromycin mot en annan medicin som inte ger sådana hemska diarreér. Kommer inte ihåg vad den hette, men det kommer info när jag hämtat ut den.

Symptomen på Ehrlicia är för närvarande borta d v s illamående och frossa. Även smärtorna i benen lyser med sin frånvaro.

Borreliasymptomen har tyvärr slagit ut i full blom igen. Yrsel, ont i ansiktet och domningar.

Till veckan måste jag hitta ett lab som kan ta uppföljande prover på mig. Tydligen rätt dyrt. Får skynda mig att långa pengar medan jag forftarande har kvar mitt arbete.

Håll tummarna för att jag klarar behandlingen så jag kan behålla arbetet. Kan eventuellt klara mig på 75% inkomst ett tag om jag blir utförsäkrad. Det blir tufft men jag känner inte att jag orkar pressa mig upp i arbetstid. Det är på gränsen redan nu.