F o m onsdagen den 16/5 avbröt jag behandlingen då levervärdena visade sig vara höga. Hela min kropp skrek av smärta i magtrakten och all mat rann rakt igenom. Sen dess har jag fokuserat på att få ordning på magen.

Vårdcentralen har beslutat att de inte kommer att ta uppföljande prover för att se hur min kropp mår under behandlingen. Så jag kan inte börja om förrän jag får en remiss för provtagning. Det innebär att jag får betala provtagningen ur egen ficka.

Mitt mående vad gäller Borrelian är avsevärt mycket bättre. Har gått upp till 75% arbete. De senaste fem dagarna har jag dock fått tillbaka yrseln.

På fredag ska jag besöka den "troende" läkaren igen för att diskutera hur vi går vidare vad gäller behandlingen. Min kropp svarade på behandlingen från dag ett. Hoppas kunna sätta igång igen innan alla symptom är tillbaka.

Det känns lite surt att ha varit sjuk i snart ett år när två och en halv veckas behandling med antibiotika gjort att jag kunnat gå upp i arbetstid.

Skäms på er infektionskliniker i Sverige, ni är pinsamt dåliga på att hantera kronisk Borrelia och dess sidoinfektioner.

Vi betalar skattemedel för att doktorander ska doktorera i ämnet Borrelia. Lite konstigt att de inte ens tar del av den vård och provtagning som sker i andra Europeiska länder. Kommer att förklara senare hur jag vet att de inte gör det. Andra länder är mycket bättre i ämnet än vi så varför slösa pengar på att börja om på ruta noll om och om igen. Jag har i alla fall ingen lust att bidra till denna ofullständiga forskning. Jag tycker de pengarna borde gå till vård utomlands för oss som är/kommer att bli kroniskt sjuka efter ett fästingbett.

Nu är jag där! Ja ni vet, där där bara alla andra hamnar. I träsket där man bli utförsäkrad.

När man bli riktigt sjuk är 340 dagar inte mycket tid för att tillfriskna. Nu hoppas jag på dispens för fortsatt sjukskrivning upp till 914 dagar. Förutsättningen för att få dispens är att läkaren i sitt intyg kan påvisa behandling som förutspår att man ska vara tillbaka i full sysselsättning inom ramen för 914 dagar. Eftersom man inte ger vård för neuros borrelios i Sverige så blir ju det kriteriet svårt att uppfylla. Enligt vårdcentralen är jag dömt till ett liv i sjukdom. Får hålla tummarna för att Försäkringskassan tror på den behandling jag valt. Tyvärr styrker inte sjukintygen från vårdcentralen att den kommer att hjälpa.

Min ekonomiska framtid känns som Greklands ekonomi just nu. Har satsat fem år på utbildning och lånat pengar som ska betalas igen. Av vilka pengar om jag blir utförsäkrad?!

Lite ironiskt att ha hittat drömjobbet och bli av med det på detta snöpliga vis. Har sagt att jag ska stanna där till jag går i pension. Just nu ser det inte ut som att drömmen ska bli verklighet.

Här kommer en fortlöpande rapport om behandling och läge. Jag började ta halv dos Rimactan den 2/5. Dagen därpå ökade jag till full dos d v s 300 mg. Efter en dag med full dos fick jag ett häftigt anfall och fick åka in till akuten. Alla värden var bra. De kollade dock inte levervärdena. Dagen därpå gick jag ner på halv dos Rimactan eftersom jag började må så fysiskt dåligt m illamående, huvudvärk  och extremt ont i magen samt att jag fått anfallet dagen innan. Avvaktade med att börja med Azithromycin.

När en vecka gått mådde jag något bättre vilket fortfarande innebar fruktansvärt dåligt. Jag började detta till trots med 500 mg Azithormycin om dagen.

När jag medicinerats i ca två och en halv vecka tog vårdcentralen prover på min lever. Det visade sig att de var höga. Slutade direkt med medicineringen. Nu väntar jag bara på att få ta nya prover för att se om de återställts.

I början av behandlingen fick jag värre symptom av Borrelian medan värken i benen gick bort nästan helt. Värken tror jag beror på Ehrlician. Värken kändes  som att det brinner i benen och efter en stund känns det som att de kyls.

Nu har Borreliasymptomen gått bort helt och värken i benen är på väg tillbaka. Håller tummarna för att Borrelian inte blossar upp igen. Borrelian var den smitta som skulle vara lättast att bli av med. Däremot skulle Twar ta lång tid. Även symptomen på Twar har lättat, men endast något.

Det har nu gått fyra dagar sedan jag slutat m behandlingen. Nu håller jag tummarna att symptomen för Borrelia inte kommer tillbaka. Det skulle innebära att jag kan gå upp i arbetstid.

Att leva med Twar är asjobbigt, men jag kan i alla fall arbeta. Blir extremt trött och flåsig och det är jag fortfarande.

Känner i alla fall hoppet spira inom mig trots att det brinner som eldar i magen efter behandlingen. När alla värden är återställda är jag inställd på att börja igen. Rimactan tar jag dock aldrig mer.

Eftersom symptomen på Borrelian gick bort efter ca två veckors behandling så är jag än mer övertygad om att antibiotika är rätt väg. DEN HAR UPPENBARLIGEN BITIT PÅ BORRELIAN! Om min kropp inte klarar behandlingen får jag börja fundera på om örtbehandling är alternativet.

Känns med facit i hand rätt onödigt att ha varit sjuk i närmare ett år p g a att svensk vård inte behandlar mer än 10 dagar m antibiotika. Hade jag lyssnat på dem hade framtiden förmodlingen slutat med ekorrhjulet arbetslöshet och sjukskrivning.

Nu har Edina börjat måla naglar. Nu i kväll målade hon både sina egna och mina. Hon får nöja sig med att öva på fötterna. Det ska börjas tidigt det som krokigt skall bli. Inte så illa för att vara första gången.        

Hej, innan jag berättar hur det går för mig vill jag tipsa om att det annonseras efter personer som drabbats av Borrelia på hos Barometern.

Redan när jag fick schemat för hur jag ska medicineras började jag inta Artemisia annua intense för att försvaga de cystor som både Borrelia och Twar cystar in sig i. De övriga medikamenten gick inte att få tag i på apoteket så de fick vänta.

Den 2/5 kunde jag äntligen börja behandlingen, medicinerna fanns på plats. På schemat var det ordinerat både Rimactan och Azithromycin i sex dagar. Eftersom jag är allergisk mot vissa mediciner och födoämnen tog jag endast halv dos Rimactan första dagen. Detta för att testa om jag skulle reagera allergiskt. Jag fick direkt häftiga biverkningar som huvudvärk, illamående och extremt ont i magen. Däremot inga allergiska reaktioner.

Eftersom jag fick häftiga biverkningar efter halv dos ökade jag dosen Rimactan till 300 mg (full dos), men avvaktade med Azithromycin. Skulle delta på en konferans i jobbet måndag och tisdag och ville inte riskera att inte orka.

Från torsdag till lördag kände jag mig som en mosad säck potatis som skulle lyftas ur sängen varje morgon. På söndag släppte det och jag kände mig piggare. Huvudvärken och illamåendet lättade. Däremot gav jag vika och bytte ut ordinerad Lactiplus mot Losec.

Måendet under denna vecka är sammanfattningsvis sämre och bättre. Förutom biverkningarna från medicinen så känns det inte som att Rimactan hjälper mot Borrelia (vilket ingen påstått), men värken i benen som förmodligen berott på Ehrlician har gått bort nästan helt och sandpappret i gommen som berott på Twar har förbättrats avsevärt. Magen tar helt klart stryk av detta och jag hoppas att jag ska kunna fullfölja behandlingen när den nu är påbörjad. Men det bästa av allt är att jag orkar hålla en konversation och kan komma ihåg vad som sagts. Däremot märkte jag under konferansen att det var jobbigt att leda en diskussion eftersom närminnet forfarande inte är återställt.

I dag tog jag en halv dos Azithromycin för att se om jag reagerar allergiskt. I morgon blir det full dos om jag inte reagerar. Än så länge känner jag inget och det är nu två timmar sedan jag tog den.

Är helt slut efter konferansen och ligger helt utslagen i dag. Det är som det brukar. Sen brukar jag vara kapabel arbeta på torsdagen igen. Sådana är mina veckor numera. Får se hur statusen är nästa vecka ...

Här kommer bilder från vårt fantastiska liv ... men stökiga och smutsiga.  

Mitt i städningen (någon dag i veckan) ville Edina showa. Hon satte mig i gungstolen och sen bar det av på en fantastisk resa. Det var bara att glömma den nästan ogenomträngliga hallen och allt annat som svämmade över. 

I går var det dags för årets balettuppvisning. Två små sötisar i mitt liv förgyllde eftermiddagen. Edina var exalterad och dessutom jätteglad för alla blommor och att pappa var med och följde med hem för lite lek. 

I dag bjöd jag in Anna och Loke på cheesecake. Som tack var det två sötisar som putsade mina fönster.    

Sen gjorde Edina och jag sega bubblor med sirap och slog in paket till en, för oss, viktig tjej ...

Nu sitter Edina och säger bredvid mig: -"Du skojar att det var ost i kakan". och skrattar osäkert. Hon avskyr ost, men tydligen inte i alla former.

I dag sa min mamma att jag får välja en buske eller ett träd till stugan. Då började det kännas som att sommaren strax är här.

Nu ser vi fram emot i morgon.

Jag hittade ett tips om Boots in a bag på nätet. Det är som sockar i plast som man kan sätta över skorna som fästingskydd. Sen kan man dessutom sätta på myggmedel på dessa så slipper man göra det direkt på huden.

Själv kommer jag att fortsätta uppmana Edina att ha byxorna innanför sockarna när hon är ute. Nu kommer jag dessutom att preparera dem med myggmedel. Har inte känts som att jag vill preparera henne med myggmedel direkt på huden.

Efter vad jag varit med om har alla mina sinnen skrikit "TA HENNE FRÅN UTEGRUPPEN" och "FLYTTA TILLBAKA TILL LULEÅ", men logiken säger att jag vill att hon ska få upptäcka allt det där som jag upptäckt ute i skog och mark och att hon ska få växa upp med alla nära och kära här i paradiset.

I går började jag med behandlingen, eller nja... jag tog en halv dos Rimactan. Vill testa innan så jag inte reagerar allergiskt. Trots det så tog tabletten bort stora delar av smärtan i benen. Smärtan berodde kanske på Ehrlician.

Känns jätteläskigt att ta så mycket tabletter att man måste ta ultraljud på organen en gång i veckan och dessutom blodprover för att se att de mår bra.

Hade jag behövt så intensiv behandling om sjukvården tagit Ehrlicia, Twar och Borrelia på allvar från början? Mitt svar är: Näe, Nope, Nej, No .....