Mötte en granne på gården. Sa att jag varit sjuk i ett år i borrelia. Såg direkt i blicken att han blev oroad trots att vi inte känner varandra. Han hade haft en kollega som fick borrelia och som tappade allt minne utom det språkliga. Hon kände inte igen honom när hon kom tillbaka till jobbet. På något vis känns det skönt att möta en människa som man inte känner som direkt förstår att det är allvarligt det som hänt. Inga förklaringar bara ett medkännande.