Nu var det dags för mig att få Borrelia. Under mina år i Stockholm har jag aldrig haft en fästing. Denna sommar har jag haft flera.

När jag cyklade till jobbet en morgon så kände jag att det gjorde ont att sitta på sadeln. Tänkte inte så mycket mer på det. På kvällen fick jag för mig att kolla om jag kunde se något trots att jag inte kände något längre. Till min stora fasa såg jag att jag hade ett rött märke som var ca 6 cm i diameter i ljumsken. Fattade dirket att det var Borrelia. Ringde därefter sjukvårdsupplysningen för att fråga om jag kunde vänta till dan därpå innan jag kontaktade vården. I upplysningen bad hon mig vänta till jag insjuknade innan jag kontaktade vården. Den informationen kändes helt fel. Väntade dock till dagen därpå och åkte sen in till jouren. Fick Kåvepenin direkt. Glad i hågen för att jag upptäckt bettet så tidigt åkte jag därifrån. Redan på kvällen kände jag mig sjuk och fick ont utanpå halsen, nedanför öronen. Efter fem dagar m Kåvepenin kände jag mig riktigt sjuk. Ont på halsen, i öronen. Tänderna kändes som att de höll på att lossna allihop. Då kontaktade jag vården igen. Det kändes inte riktigt rätt att jag skulle bli så mycket sämre när jag åt Kåvepenin. Läkaren kände på mig och tittade mig i öron, hals och näsa. "Jag kan inte se något sa han och du ser frisk ut så jag känner mig inte orolig". Besöket avslutade med att jag ifrågasatte varför jag kände mig så sjuk när jag verkade frisk. Då tittade han på mig och sa nåt i stil med att jag nog skulle vara frisk innan Kåvepeninkuren var slut.

På en onsdag när tio dagar passerat hade jag ont överallt ovanför axlarna. Nacken gjorde extremt ont, jag hade konstant huvudvärk plus denna smärta på halsen och i ansiktet. Då bad jag i desperation min chef om att få gå till Företagsläkaren. Det fick jag. Läkaren på företagshälsovården var väldigt ödmjuk då hon inte tyckte att hon kunde så mycket om Borrelia. Hon loggade in på en sida för läkare där symptom och behandling beskrivs. Eftersom hon läste på undersökte hon mig. Det slutade med att hon sjökskrev mig i två veckor och skrev ut dubbel dos av "Doxycyklin" då Borreliabakterien är extremt känslig mot denna antibiotika. Hade börjat få stel nacke vilket är förknippat med hjärnhinneinflammation. Redan första dagen kände jag mig bättre. Framförallt i nacken. Läkaren ringde både torsdag och fredag för att försäkra sig om att mitt tillstånd inte var sämre. I så fall skulle hon skicka mig till infektionskliniken.

Vad jag inte visste tidigare var att man ska kräva att få remiss till infektionskliniken om man tror att man har Borrelia och läkare inte tar en på allvar. Att skriva ut Kåvepenin är inte fel, men Doxycyklin borde vara det första man skriver ut då bakterien är extremt känslig mot denna. Om man är riktigt sjuk så kan man ta kontakt direkt med infektionsakuten. Ibland måste man få antibiotika intravenöst. Det är extremt farligt att inte få behandling mot sjukdomssymptom där nacken börjar stelna.

Efter fyra dagar av förbättrat tillstånd är jag nu åter sämre. Det kan ju vara nåt annat än Borrelia eller så är det så att dessa bakterier är extremt envisa. Får se hur det känns i morgon. Hoppas på att få vila när vardagen är åter och Edina kan vara på dagis. Under veckan fick hon tyvärr utslag och var tvungen att stanna hemma. Inombords grät jag när jag inte fick vara hemma och sjuk helt själv. Efter besök hos barnläkaren fick hon åter gå till dagis på fredag. En dag i sängen gjorde underverk. Hoppas kommande vecka kan göra detsamma.

Med detta hoppas jag att ni är rädda om er och går till läkaren om ni får en röd ring någonstans på kroppen. Får man inte rätt behandling kan det leda till kroniska symptom och vem vill leva med det? Om ni insjuknar och inte blir hjälpta tveka inte om att ta kontakt med infektionsakuten. Kram allihopa!

Den första juli följde Edina med till jobbet. Sen brassade vi iväg upp mot Luleå med släpkärra där bak. Första anhalten tog oss till Levar där vi stannade för att sova på Levar hotel. Ett litet mysigt stället nedanför Lyksele.

Dagen därpå var första målet att stanna och se Eric Saade i Skellefteå. Det har jag bloggat om tidigare så jag lägger bara in en bild på det här. Sen drog vi vidare till Norrfjärden och mormor. Efter en natt var jag tvungen att besöka stugan, i Luleå, för att se hur den mådde. Det var väldigt stökigt på tomten, men i övrigt mådde den bra. Jag drog snabbt dit huvagnen som papppa förvarat på sin tomt och sen började renovering och semesterliv. Husvagnen ska vi ha att sova i medan jag renoverar stugan. Sen säljer jag den snabbt som ögat. Semesterlivet bestod även av havsbad, på Gläntan i Piteå. Tyvärr är Edina väldigt frusen så trots en supervarm sommar och relativt varmt vatten föredrog hon bassängbad. Vågorna på Gläntan uppskattades dock av oss alla. Superhärligt att kastas omkring i vattnet.

Eftersom mammorna och syskonen till dessa två barn älskar att gå på marknad så fick barnen privilegiet att göra Luleå marknad med dem. Det enda vi handlade var godishalsband och vindsnurror. En toppendag!

   Första två veckorna i stugan bestod mest av att rensa, rensa, rensa och köra till tipp, köra till tipp, köra till tipp. Edina tyckte det var såååååååå tråkigt i stugan så hon stannade mest hos mormor, moster, Fabian och morbror.

    Mitt i rensandet var jag tvungen att riva en matkällare på gården som börjat rasa ihop.

   Paralellt med det arbetet rensade jag bort rosor på tomten. De hade spritt sig och bildat som en taggdjungel på gården. När jag rev bort rötterna blev det som ett jordlandskap där de varit. Då kom jag på att jag kunde skyffla jord från den platsen och fylla igen matkällaren. Sen kunde jag anlägga en lekplats vid och i gropen.

   Vid några tillfällen följde Edina och mormor med till stugan. Och någon enstaka gång även kusin Fabian. Det var vid ett sådant tillfälle vi fick besök av både svart huggorm och en galen humla. Huggormen fick gå ett tragiskt öde till mötes då jag halshögg den med berått mod. Slingrar den sig mot barnen har jag inga betänkligheter om den är på min tomt. Sen på eftermiddagen började en humla attackera Edina. När jag försökta vifta bort den från henna började den att attackera mig. När vi sprungit iväg från platsen började den attackera Fabian. Sen tappade den bort oss för fem minuter. Därefter attackerade den mormor, men då hade även humlan sett sin sista dag. Nu är den ett minne blott.

Eftersom morfar fyllt år i juni passade vi på att bjuda ut honom på restaurang. Restaurangen hade en väldigt fin takinredning. Maten var sådär, men de kunde tillhandahålla gluten- och mjäökfritt till Edina så jag är ändå positivt inställd. Edinas allergier har verkligen ändrat min inställning till restauranglivet.

  Ïnför fisketur köpte vi Edinas första flytväst. En stolt ägare var tvungen att ha den på sig. I bilen kunde hon bara ha den i famnen. Efter inköp åkte vi till Badhusparken för lite lek och glass. Det är riktigt mysigt där. De brukar även ha loppis där under helgerna.

    Å så lite bilder från stugan när barnen leker, jag svettas och hur det började när jag skulle riva väggarna inomhus.

       Och nej ni behöver inte oroa er. Jag kopplade bort elkablarna eftersom jag rev. Här kändes livet lite kaotiskt.

  Å då var det dags att prova fiskelyckan.SSom gav utdelning. Barnen var lyriska. Det blev dock inget bättre napp än så här.

   De små liven fick simma tillbaka. Kanske har de vuxit till sig till nästa år. Sen rev jag lite mer väggar. Himla kul att hitta gammalt packvirke under den fastnitade pappen med blomtapet.

   Så fyndade jag en lekställning på blocket. Tidstyp 70-tal.

   Någon blev förälskad i den direkt.

   Eftersom Luleå består till stor del av sand kändes det naturligt att åka ut och köpa sand till sandlådan i ett sandtag.

     Å  så här blev resultatet.

   Helt plötsligt ville Edina följa med till stugan för det blev så himla kul med en lekplats.

     Sen blev det dags för Piteå dansar och ler, PDOL. Tyvärr har bilderna från tivolit försvunnit från kameran av någon anledning. Men  en huvudattraktion på PDOL är maten. Mums!

   Lite bassängbad och festis.

   Premiär på Bilar 2.

     Å så lite stämplar från packvirket som stugan innerväggar pryds med.

   Tremänningen Maja och Edina fann varandra i sitt pysselintresse. Maja lärde Edina att göra blommor.

   På väg hem stannade vi till på Noliamässan i Umeå, men det gav inget. De hade inte utställning av förbränningstoaletterna jag är intresserad av. Är osäker på vilken jag ska välja, Cinderella eller Toamoa. Tror att det blir en Toamoa eftersom den inte har en motor som kan gå sönder.

    Väl hemma satsade vi på lite umgänge innan vardagen slog in. Glömde dock kameran vid de flesta tillfällen, men två bilder på fyra dagar fick jag ihop i alla fall.    Summa av kardemumma kan man säga att vi haft en supersemester. Det är första gången jag satsat nästan sex veckor på en plats. Det kommer jag att försöka göra igen. ATT REKOMMENDERA!